Otillräcklig
Jag blir så ledsen när jag tänker på allt som man skulle vilja göra och hur jag vill att mitt liv ska vara.
Det känns som om jag inte är tillräckligt med Joel, gör roliga saker med honom och så, och han vill ständigt ha min eller Johans uppmärksamhet, och vi försöker ge honom det då när han "ber" om det.
Men trots det så mår jag dåligt över att jag inte gör tillräckligt.
Sedan vill man ha ett fint hus, där vi både ska ha renoverat, något som vi inte har tid till överhuvudtaget just nu, och att det ska vara städat och snyggt, men det går aldrig att hålla ordning, jag är fruktansvärt dåligt på att lägga saker där de ska vara, men sedan måste ju sådant som inte har någon speciell plats också gömmas undan.
Och tid eller ork till att städa, det finns inte. Jag kommer knappt ihåg när vi städade här sist. Detta gör ju att man inte vill bjuda hem någon, för att man skäms över hur det ser ut.
Jag skulle vilja ställa upp mer för min syster, men den orken finns inte heller.
Jag förstår inte vad som är fel, varför klarar så många andra familjer attt renovera hemma, jobba, leka mycket med barnen och samtidigt ha ett fint hem? Varför kan de men inte jag??
Jag skulle vilja att vi kunde göra mer saker som en familj, och att jag skulle få vara mer med Johan, bara prata med honom om annat än vardagliga ting. Jag vill att vi ska göra saker ihop och at vi allihop kan ha roligt under tiden och inte tänka på alla andra saker som vi hade behövt göra istället.
Egentligen så struntar jag i om det är smutsigt här hemma, det är inte det allra viktigaste, även om jag tycker att vi borde städa lite oftare än vad vi gör nu, men det som jag har som mest ångest för, det är att jag inte lägger ner så mycket tid på Joel som jag skulle vilja göra. och det som är det allra värsta, det är att jag inte vet vad tiden går åt till annars.
Jag är orolig över att Joel kanske inte trivs här, att han inte tycker om att vara här, och den tanken stärks när man ska hämta honom hos dagmamman, och han istället för att springa hemmt, så springer han mot hennes hus istället, för att han inte vill komma med hem.
Sedan händer det ju att han springer mot vårt hus också, men det är inte lika ofta längre som det var tidigare.
Jag förstår inte hur vi ska kunna lösa allt detta, och jag har försökt fråga Johan det också flera gånger, men han verkar inte tycka att det är något problem, och att han inte heller vet hur man kan lösa det....
Nu måste jag gå och byta blöja på Joel.
//Sandra
Det känns som om jag inte är tillräckligt med Joel, gör roliga saker med honom och så, och han vill ständigt ha min eller Johans uppmärksamhet, och vi försöker ge honom det då när han "ber" om det.
Men trots det så mår jag dåligt över att jag inte gör tillräckligt.
Sedan vill man ha ett fint hus, där vi både ska ha renoverat, något som vi inte har tid till överhuvudtaget just nu, och att det ska vara städat och snyggt, men det går aldrig att hålla ordning, jag är fruktansvärt dåligt på att lägga saker där de ska vara, men sedan måste ju sådant som inte har någon speciell plats också gömmas undan.
Och tid eller ork till att städa, det finns inte. Jag kommer knappt ihåg när vi städade här sist. Detta gör ju att man inte vill bjuda hem någon, för att man skäms över hur det ser ut.
Jag skulle vilja ställa upp mer för min syster, men den orken finns inte heller.
Jag förstår inte vad som är fel, varför klarar så många andra familjer attt renovera hemma, jobba, leka mycket med barnen och samtidigt ha ett fint hem? Varför kan de men inte jag??
Jag skulle vilja att vi kunde göra mer saker som en familj, och att jag skulle få vara mer med Johan, bara prata med honom om annat än vardagliga ting. Jag vill att vi ska göra saker ihop och at vi allihop kan ha roligt under tiden och inte tänka på alla andra saker som vi hade behövt göra istället.
Egentligen så struntar jag i om det är smutsigt här hemma, det är inte det allra viktigaste, även om jag tycker att vi borde städa lite oftare än vad vi gör nu, men det som jag har som mest ångest för, det är att jag inte lägger ner så mycket tid på Joel som jag skulle vilja göra. och det som är det allra värsta, det är att jag inte vet vad tiden går åt till annars.
Jag är orolig över att Joel kanske inte trivs här, att han inte tycker om att vara här, och den tanken stärks när man ska hämta honom hos dagmamman, och han istället för att springa hemmt, så springer han mot hennes hus istället, för att han inte vill komma med hem.
Sedan händer det ju att han springer mot vårt hus också, men det är inte lika ofta längre som det var tidigare.
Jag förstår inte hur vi ska kunna lösa allt detta, och jag har försökt fråga Johan det också flera gånger, men han verkar inte tycka att det är något problem, och att han inte heller vet hur man kan lösa det....
Nu måste jag gå och byta blöja på Joel.
//Sandra
Kommentarer
Postat av: Lars
Du gör tillräckligt! Du är en underbar mamma och fru som klarar av allt du gör. Det är inte lätt att läsa och ta hand om familj och allt annat på samma gång.
Postat av: Roger
Jag håller med Lars! Jag förstår att du inte får tid över till allt du vill göra. Glöm inte att du och Johan behöver få tid för varandra också och att ni får ta er den tiden ibland. Försök att se allt det positiva i det som du faktiskt hinner med istället för att fokusera på det som du inte hinner.
Hellre lite skit i hörnena än ett rent helvete! =)
Trackback
